26feb
stod och kokade min gröt och kom att tänka på det här!
"man skulle kunna säga att vi människor är som gröt. först är vi som dom små havregrynen - vi är små, sköra, ensamma. men sen kokas vi ihop med dom andra havregrynen och då blir vi mjuka, vi kokar ihop så att det ena grynet det kan inte skiljas får det andra. vi klibbar ihop och, ja nästan upplösta. men tillsammans blir vi en stor gröt. den är varm, god och nyttig och jaa, ganska vacker också. jag tycker faktiskt att gröten är vacker! ja då är vi inte längre små och torra och isolerade utan istället har vi blivit varma, mjuka och sammanklibbade. ja vi är en del av någonting som är större än vi själva. och ibland känns ju livet som en enda stor gröt också, tycker ni inte det?"
titta här annars!!